Historia

Ibland känner jag att jag inte räcker till. Så där som människor gör. Duger jag, är jag god nog, borde jag ha gjort annorlunda? Men i samma tanke finns denna: Allt jag gjort, allt jag känt, alla misstag jag begått och alla de miljoner känslor som rusat igenom mig under åren är det som definierar den jag är idag. Jag är genuint tacksam för alla upplevelser som byggt mitt liv. Om de dessutom byggt på mina fel och brister så låt så vara. Jag brukar alltid säga att perfektion är trist och jag menar det. Lite emotionell skit under naglarna och skrapsår på knäna gör en människa mer intressant för mig. Om vi inte är tänkta att använda alla våra känslor så varför har vi isf fått dem?
Ut och känn lite idag folk! Var stolta över den ni är idag, var snälla mot er själva och njut av livet, jag tror att det är tanken.

Annonser

14 responses to “Historia

  1. Tack Anna!! Det där var precis vad jag behövde ”höra” idag!

  2. En riktigt bra tanke 🙂 och jag håller med dig. Jag tror dock inte att det finns några perfekta människor, bara människor som är duktiga på att dölja sitt rätta jag. Men känslor och lite av livets törnar gör oss så mycket mer intressanta och mänskliga. Oftast blir man också mer ödmjuk inför andra man möter när man själv har ett liv i bagaget.

    Åh igår fick jag hem dina böcker så nu läser jag dina gamla blogginlägg varvat med att jag läser dina recept. Det är verkligen kanon bra inspiration 😀 Tack!

  3. Mycket kloka tankar och ord, känner igen dem så väl 🙂

  4. Hej, jag är knappast den enda som märker ett nyfunnet djup i vissa av dina inlägg. Jag upplevde själv att jag ändrade på ngt sätt efter någon månad på LCHF. Jag hade kämpat på med min vikt o sockerberoende i många år (närmare bestämt 16 år) och varit rätt fixerad vid hela vikt/matrumban. Efter att jag började köra LCHF var jag först som ”nyfrälst” och ganska euforisk över att må så bra och gå ner i vikt, att äntligen ”lyckas”. Efter ett tag kände jag mig som tom inuti för jag hade inte hittat någon ny ”obsession” , utan hade nu en massa överloppsenergi och -tid. Man var som en ny människa…men visste inte mera riktigt vem man var. Annorlunda men ändå densamma. På ngt sätt känns det som om allt är möjligt för mig nu:) Men tillika finns det för mycket aktiviteter att välja på. Som tjock drog jag mig för att gå ut bland folk-nu vill jag göra en massa, känner mig splittrad. Det är som att finna sig själv på nytt liksom. Låter det helt främmande eller kan du relatera till ngt av det ovanstående?
    Tack för en inspirerande blogg:)

  5. Jag brukar också känna så, men jag brukar koncentrera mig på att allt händer för en anledning… Jag är 23, och redan har jag varit nära på att dö flera gånger, haft krampanfall, minnesförlust, haft njursvikt (transplanterades 2008) osv… Men hur jobbigt det än har varit så har jag blivit så fruktansvärt stark av det, och jag hade aldrig lärt känna de personerna som jag har i mitt liv idag!

  6. Spot on!

    😀

    Soliga fjällhälsningar

  7. Riktigt bra skrivet!
    De mest intressanta vännerna jag har följer alla sina egna banor. Antar att man skaffar sig vänner som är ungefär som en själv. Man ska själv styra sitt liv, inte låta andra påverka med ideal, måsten.

    Och vad är rätt och fel egentligen? Rätt enligt VEM? DIG själv såklart! Det är ju personen man vill ha, inte skalet!

    Jag lever livet. Gör det ni andra med! 🙂

  8. Kloka och ack så igenkännande ord! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s