Lätta steg

Tassar hem över berget efter fikan med en av de härligaste människorna jag vet. Vilken oerhört tur att begreppet vän kom till för mänskligheten. Det är en fröjd att få dela allt med sin bästa, stort som smått, ljus och mörker. Glädjen blir dubbelt så bubblig och mörkret bara hälften så kompakt. Fint, riktigt fint, då spelar det liksom ingen roll att regnvått hår piskar mig i ansiktet pga av stormen. Fast lite kallt är det allt, brrr….