Sockermonstret motat i dörren!

Jag är och kommer alltid att vara sockeröverkänslig. Det är snart 6 år sedan jag insåg det och tog tag i saken och ni vet ju att jag lyckades hitta min modell. Det var så oerhört skönt att hitta lugnet, att vara hungrig ibland istället för konstant sugen och besatt av tankar om mat och godis. Det var det absolut viktigaste för mig, att hitta tillbaka till ett normalt och avspänt förhållande till mat.

Men med tiden börjar man tro att sjukdomen är bättre. Att lite kanske ska gå bra, någon gång då och då. En grov macka ute på stan kan väl inte vara så hemskt när alternativet är värre? Lite här, lite där och så adderar vi en graviditet på det och det kan bli riktigt farligt…

Jag insåg plötsligt att jag åt utan att vara hungrig igen. Att det välbekanta suget började smyga sig på och tänkte att nu jäklar nyper jag det i sin linda. Jag kan ta att jag gått upp i vikt i samband med graviditeten men jag tänker banne mig inte kolla på ungarnas överblivna godis i skåpet och undra hur det smakar! Jag tänker INTE fastna i den skiten igen.

Så jag sa hej då till allt det jag tyckt mig tåla, som tuggummi, grovt bröd och frukt och hälsade välkommen till ägg och köttfärsbiffar till frukost!

Nu lyssnar jag på kroppen igen. Är jag hungrig, hur hungrig är jag och hur påverkar det jag äter mitt sinne? Så ibland kommer ni få se frukostbilder som den i det tidigare inlägget. En liten pyttesfrukost. För då var jag bara lite hungrig. Andra dagar kanske det är 4 köttfärsbiffar istället. Det handlar om att känna efter vad min kropp behöver just nu.

Så är jag i fas. Som en tidig julklapp till mig själv och det känns som världens bästa present!

19 responses to “Sockermonstret motat i dörren!

  1. Välkommen i gänget. Man tror att man har kontroll, men plötslig märker jag att man börjar tänka ”det skadar väl inte”. Då är det dags för en omstart. Tänk att clementiner kan vara så farliga (min inkörsport till hårdare socker varor)

  2. Väldigt bra inlägg!

  3. Har haft din blogg på Favoritfältet på datorn i flera år. Jag brukar bli på bättre humör av att läsa den! Skönt att bli påmind om att inte ta det så blodigt allvarligt och kasta skit på sig själv om det inte blivit precis som man tänkt sig! Du är en sund pingla du! Kram fr Sthlm!

  4. Känner igen mej i det du skriver…ingen 70% choklad nu på en tid…

  5. Om jag stryker den del som handlar om graviditet, så skulle det kunnat varit jag som skrivit i inlägget. Jag har börjat ”glida” mer och mer. Tycker att jag kan smaka när det är fest och så vidare.. Nu har viktminskningen helt stannat upp (har ca 10 kg kvar) och jag bestämde mig i helgen faktiskt att nu är det slut med detta. Jag hoppas att jag stoppat mina dåliga vanor i tid och att jag ”lätt” styr upp mina goda vanor igen och slutar stoppa saker i munnen utan att vara hungrig.

    Skönt att inte vara ensam. Att det går upp och ned även för dig.
    Du inspirerar mig!
    Kram

  6. Kött är gott och nyttigt, ha en god jul!

  7. Härligt Anna! Är också överkänslig mot socker, ramlade dit i fredags efter ha varit ”sockerlös” sedan 1 augusti. Fan , vad starkt monstret, det gäller att jobba med sina hjärna! Och fy katten vad dålig jag blir i magen, märks att jag inte tål ”skiten”
    Kram Anna❤

  8. Har precis samma erfarenhet men ingen graviditet att skylla på. Gått upp stadigt de två senaste åren, om än lite i början och alltmer accelererande för att toppa med nästan 100 kg (97,5) efter semestern i Frankrike.
    Den gamla devisen från SSS ”Ät när du är hungrig och sluta när du är mätt” plockades fram tillsammans med viss proteinbegränsning och nu har jag gått ner nästan tio kg. Bara tre kvar till min önskevikt. Det känns faktiskt rätt lugnt att känna att man har koll på läget!

  9. Tummen upp till det du skriver och erkänner (för mig själv) att jag borde göra som du gör😉

  10. Hej!
    Skönt när insikten infinner sig i tid innan katastrofen är fullbordad.
    Jag reagerade på den pyttelilla frukosten, men inte på att den var liten utan att den var så fett-fattig. Inget smör eller majonäs för att höja fettkvoten och mättnadskänslan.

    Jag gjorde själv en liten uppryckning alldeles nyligen då 4kilo hade smugit sig på. Jag insåg i ketonmätar-debatten att jag åt alldeles för mycket proteiner. Har på senare tid fått för mig att de är ”ofarliga”. Jag började registrera på mimat.net igen och fick koll på hur lite jag faktiskt ska äta i förhållande till min önskade målvikt. Har nu tappat 2 av kilona och ska ta tag i resterande när ”livet” lugnat ner sig något.

    Lite nyfiken är jag på hur många kilo du gick upp under graviditeten och hur många du har kvar till din bottennotering nu när O är född? Kan uppfattas som en allt för privat fråga så svara inte om du inte har lust.

    Hälsningar från Jenny

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s