Igår var jag väldigt osäker på om det skulle bli någon tjejdag idag men förkylningen fick ge vika och jag och bästa har haft en superskön dag under en stekande sol. Då gör det inget att vi fick lämna föreställningen på operan i pausen då mina lungor envisades med flyktförsök…
Varför får man alltid sådana där hysteriska hostattacker när man inte borde? Som nu, naturligtvis medan solisten sjunger ett finkänsligt stycke… Det fanns ju ändå en rejäl slagverkare på scen med men honom tajmade jag naturligtvis inte.
Guldkant på förkylningen
Det här inlägget postades i Min historia. Bokmärk permalänken.
En tjejdag var väl precis vad du behövde, antar jag, även om dina lungor inte riktigt höll med 🙂
Nej, jäklar vad de trilskades! Men själen gillade det massor! 😀