Och huset är så tyst att det nästan känns som i den norrländska natten, öronbedövande liksom. Märklig känsla i en trebarnsfamilj…
Jag är trött, så där så ögonen går lite i kors men sova kan jag tydligen inte. Trots att jag vet att jag kommer kvickna till om jag kör ett kort träningspass så väljer jag att sitta kvar i soffan med ännu en kopp kaffe idag och njuta lite av den loja känslan innan det är dags att koka morgonäggen och väcka mina sovande vilddjur
Ha en fin dag, den ser ut att bli fin!
Alla sover
Det här inlägget postades i Min historia. Bokmärk permalänken.