Då

Favoriter i repris från min gamla blogg: Vägen från 137kg

 

I början: 137kg

2007-04-02

Wow! Hur gick det så långt? Hur blev jag så fet utan att reagera särskilt mycket? Visst, det var det svårt att hitta snygga kläder. Japp, detta var det som grämde mig mest. Hjärtklappningen varenda gång jag socker-chockade kroppen brydde jag mig inte nämnvärt om. Inte heller alla bristningar och den skvalpande huden efter alla bergochdalbane bantningar jag utsatt min den för tidigare.

Jag tror att jag helt enkelt är för nöjd och lycklig i mitt liv.
Se där, en endaste människa som inte är fet pga. av hon är olycklig, utan tvärt om!
Jag har faktiskt inte låtit vikten påverka hur jag sett på mig själv och den jag är. Däremot borde jag ha lyssnat på hur den påverkat min kropp om än inte psyket. Som hjärtklappningen varenda gång jag sockerchockade kroppen. Jag tyckte faktiskt inte att övervikten hindrat mig nämnvärt i vardagen heller tills jag började tänka efter.
Hur kul är det då att nästan fastna i biosätet trots att de andra i sällskapet berömmer de breda sköna stolarna till exempel? Inte särskilt kan jag säga och det är endå bara en av alla saker som faktiskt ändrar ens sätt att leva som fet. Smygande och nästan utan att man märker det så väljer man undermedvetet bort sådant som kan bli jobbigt.

Så vad hände som fick mig att bestämma mig? Någon storslagen insikt eller otrolig händelse som förändrade mitt liv för alltid? Nope. Jag bara provade, gav det en dag. Och en till. Och en till. Så fortsatte det och har fortsatt i 3 månader.
Jag har tappat 25kg på tre månader, det är dryga 2kg i veckan utan att överhuvud taget sakna en endaste sak!
Att bli hungrig och vilja ha MAT, inte godis eller kakor. Att inte längre ständigt vara sugen på något utan att egentligen kunna definiera vad, bara det var sött och fett. Att inte äta tills maten/godiset/kakorna är slut utan att sluta äta när jag är mätt och nöjd.
DET är en otrolig händelse och en storslagen insikt som faktiskt HAR förändrat mitt liv men den kom efter jag ändrat mitt liv alldeles själv! Jag trodde aldrig, ALDRIG att jag skulle återfå ett normalt förhållande till mat. Men det har jag.

___________________________________________________________________

Vart tog det vägen?

2007-04-02

Suget efter socker som funnits där i så många år. Få se nu, jag är 31 och jag tror att beroendet startade när jag var runt 16 och flyttade hemifrån. Det är halva mitt liv! Hur kan det bara försvinna? Är lite rädd att det ligger och lurar någonstans, långt inne i min kropp. För inte kan det väl vara så att det här som styrt mig så länge verkligen kan vara en passerad period av mitt liv?

Jooo, det kan det. Och det ska det vara.

Jag trodde att det skulle vara så svårt, för att inte säga omöjligt eller åtmistånde som en Mount everestklättring att ta sig igenom till andra sidan avvänjningen. Jag inbillade mig att varje dag skulle vara en kamp, till och med en plåga om jag inte fick mina snabba kolhydrater.

Nu sitter jag här, åt middag vid 18.30 och har inte haft en tanke på att äta något mer. För tre månader skulle jag suttit som på nålar, rastlös och sugen med en energinivå som med nöd och näppe skulle ha tagit mig till kylskåpet.

Det är nästa bonus med att äta enligt Gi för mig: Jag har fått energi som bara överträffas av min 2,5-åring! Jag funderar inte längre på om jag ska sätta på en tvätt eller dammsuga, jag bara gör, utan en tanke på att det ska vara jobbigt eller trist.

Att komma hit tog inte tre månader, jag var snarare här på dag tre. All denna oro, på gränsen till ångest, skulle jag kunna leva utan socker, heeelt onödvändig!

Jag förstår Carola som vill frälsa hela världen till sin tro. Fanns det en GI-kyrka hade jag varit högsta hönset i prediksstolen.

____________________________________________________________________

Långpromenad

2007-04-05

Gu´så skönt det är att komma ut, inte för motionens skull utan för luften. Att få känna vinden blåsa rakt igenom mig, jag älskar det! Det känns renande!
Dessutom blir det lite meditativt att vara själv med sina tankar en stund, att bara låta drömmarna ta eget liv i huvudet. Ibland roar jag mig med att försöka återskapa mina tankekedjor, vad fick mig att tänka på brandbilar, ja just det, det var de oranga blommorna jag fick på min födelsedag för 2 år sedan och hur hamnade jag i det minnet..?
Det är rätt häftigt hur hjärnan hel tiden arbetar och skyfflar runt informationen… Det får mig att vilja ta hand om mitt maskineri!

_________________________________________________________________________

God morgon och välkommen till en ny skön dag!

2007-04-10

Vad väljer DU att göra med ditt liv i dag?

Jag väljer att fortsätta äta enligt GI och trava vidare på mig väg mot normalvikt.
Visst, det är en rackars lång väg, jag ser knappt slutet där borta i fjärran och är det inte väääldigt många backar på den? Jo, men det är ganska mycket vackra blommor längs vägrenen också, dessutom är det ju sol och blå himmel ibland och har jag riktigt tur slipper jag allför mycket regn!

Jag tror inte att bara för att det gått så lätt hitills, alltid kommer fortsätta så, men jag har gett mig sjutton på att aldrig glömma väga fördelarna mot nackdelarna och vågen slår i backen med en smäll på fördelssidan!

Tänk vad skönt att kunna köpa vilja kläder jag vill utan att behöva handla specialsortiment. Tänk vad roligt att kunna leka jagis med mina barn utan att riskera att de springer i från mig i treårsåldern. Tänk vad normalt att inte känna sig i vägen när man sitter bredvid en främling på bussen…

Småsaker men listan kan göras oändligt lång!

_________________________________________________________________________