Favoriter i repris från min gamla blogg: Vägen från 137kg

 

I början: 137kg

2007-04-02

Wow! Hur gick det så långt? Hur blev jag så fet utan att reagera särskilt mycket? Visst, det var det svårt att hitta snygga kläder. Japp, detta var det som grämde mig mest. Hjärtklappningen varenda gång jag socker-chockade kroppen brydde jag mig inte nämnvärt om. Inte heller alla bristningar och den skvalpande huden efter alla bergochdalbane bantningar jag utsatt min den för tidigare.

Jag tror att jag helt enkelt är för nöjd och lycklig i mitt liv.
Se där, en endaste människa som inte är fet pga. av hon är olycklig, utan tvärt om!
Jag har faktiskt inte låtit vikten påverka hur jag sett på mig själv och den jag är. Däremot borde jag ha lyssnat på hur den påverkat min kropp om än inte psyket. Som hjärtklappningen varenda gång jag sockerchockade kroppen. Jag tyckte faktiskt inte att övervikten hindrat mig nämnvärt i vardagen heller tills jag började tänka efter.
Hur kul är det då att nästan fastna i biosätet trots att de andra i sällskapet berömmer de breda sköna stolarna till exempel? Inte särskilt kan jag säga och det är endå bara en av alla saker som faktiskt ändrar ens sätt att leva som fet. Smygande och nästan utan att man märker det så väljer man undermedvetet bort sådant som kan bli jobbigt.

Så vad hände som fick mig att bestämma mig? Någon storslagen insikt eller otrolig händelse som förändrade mitt liv för alltid? Nope. Jag bara provade, gav det en dag. Och en till. Och en till. Så fortsatte det och har fortsatt i 3 månader.
Jag har tappat 25kg på tre månader, det är dryga 2kg i veckan utan att överhuvud taget sakna en endaste sak!
Att bli hungrig och vilja ha MAT, inte godis eller kakor. Att inte längre ständigt vara sugen på något utan att egentligen kunna definiera vad, bara det var sött och fett. Att inte äta tills maten/godiset/kakorna är slut utan att sluta äta när jag är mätt och nöjd.
DET är en otrolig händelse och en storslagen insikt som faktiskt HAR förändrat mitt liv men den kom efter jag ändrat mitt liv alldeles själv! Jag trodde aldrig, ALDRIG att jag skulle återfå ett normalt förhållande till mat. Men det har jag.

___________________________________________________________________

Vart tog det vägen?

2007-04-02

Suget efter socker som funnits där i så många år. Få se nu, jag är 31 och jag tror att beroendet startade när jag var runt 16 och flyttade hemifrån. Det är halva mitt liv! Hur kan det bara försvinna? Är lite rädd att det ligger och lurar någonstans, långt inne i min kropp. För inte kan det väl vara så att det här som styrt mig så länge verkligen kan vara en passerad period av mitt liv?

Jooo, det kan det. Och det ska det vara.

Jag trodde att det skulle vara så svårt, för att inte säga omöjligt eller åtmistånde som en Mount everestklättring att ta sig igenom till andra sidan avvänjningen. Jag inbillade mig att varje dag skulle vara en kamp, till och med en plåga om jag inte fick mina snabba kolhydrater.

Nu sitter jag här, åt middag vid 18.30 och har inte haft en tanke på att äta något mer. För tre månader skulle jag suttit som på nålar, rastlös och sugen med en energinivå som med nöd och näppe skulle ha tagit mig till kylskåpet.

Det är nästa bonus med att äta enligt Gi för mig: Jag har fått energi som bara överträffas av min 2,5-åring! Jag funderar inte längre på om jag ska sätta på en tvätt eller dammsuga, jag bara gör, utan en tanke på att det ska vara jobbigt eller trist.

Att komma hit tog inte tre månader, jag var snarare här på dag tre. All denna oro, på gränsen till ångest, skulle jag kunna leva utan socker, heeelt onödvändig!

Jag förstår Carola som vill frälsa hela världen till sin tro. Fanns det en GI-kyrka hade jag varit högsta hönset i prediksstolen.

____________________________________________________________________

Långpromenad

2007-04-05

Gu´så skönt det är att komma ut, inte för motionens skull utan för luften. Att få känna vinden blåsa rakt igenom mig, jag älskar det! Det känns renande!
Dessutom blir det lite meditativt att vara själv med sina tankar en stund, att bara låta drömmarna ta eget liv i huvudet. Ibland roar jag mig med att försöka återskapa mina tankekedjor, vad fick mig att tänka på brandbilar, ja just det, det var de oranga blommorna jag fick på min födelsedag för 2 år sedan och hur hamnade jag i det minnet..?
Det är rätt häftigt hur hjärnan hel tiden arbetar och skyfflar runt informationen… Det får mig att vilja ta hand om mitt maskineri!

_________________________________________________________________________

God morgon och välkommen till en ny skön dag!

2007-04-10

Vad väljer DU att göra med ditt liv i dag?

Jag väljer att fortsätta äta enligt GI och trava vidare på mig väg mot normalvikt.
Visst, det är en rackars lång väg, jag ser knappt slutet där borta i fjärran och är det inte väääldigt många backar på den? Jo, men det är ganska mycket vackra blommor längs vägrenen också, dessutom är det ju sol och blå himmel ibland och har jag riktigt tur slipper jag allför mycket regn!

Jag tror inte att bara för att det gått så lätt hitills, alltid kommer fortsätta så, men jag har gett mig sjutton på att aldrig glömma väga fördelarna mot nackdelarna och vågen slår i backen med en smäll på fördelssidan!

Tänk vad skönt att kunna köpa vilja kläder jag vill utan att behöva handla specialsortiment. Tänk vad roligt att kunna leka jagis med mina barn utan att riskera att de springer i från mig i treårsåldern. Tänk vad normalt att inte känna sig i vägen när man sitter bredvid en främling på bussen…

Småsaker men listan kan göras oändligt lång!

_________________________________________________________________________

Annonser

32 responses to “

  1. Hej! Vad roligt att du ännu är aktiv! För några år sedan följde jag dig flitigt, men tappade dig under ett tag. Nu har jag behov av att peppa mig själv att fortsätta min början på en mer balanserad mage och blev så glad att din blogg ännu är levande! Bra jobbat och kilona rasar fortfarande 🙂 Hur gamla är dina barn? Lagar du alltid ”lite extra med kolhydrater” till dem, eller får de hänga med på din kost? Jag själv har 3 barn, 6-6-8 år, och de tittar skeptiskt på min kost…men det är nog bara en vana…

    Tack för att du fortsätter dela med dig av din resa!

  2. Hej!
    du är go:)
    Hade varit helt fantastiskt om du kunde gå in på min lillasysters bloggsida. Newlifeofme.blogg.se Hon är 17 år gammal och började ta tag i sig själv och vikten 1.a mars. Tänkte bara om du ville ge henne några uppmuntrande ord:)
    Hälsningar en stolt storasyster

    • Hej och tack! Jag kikade och och lämnade ett litet avtryck. Din syster och jag har valt lite olika vägar till våra mål men hon verkar ha kommit igång och känner sig inspirerad, kul! 😀

  3. hej.. har varit här och kikat många gånger men inte lämnat nått spår.. dags för det tycker jag.. jag har nu ätit enligt LCHF sen i augusti, och tappat ca 5 kg. den här gången (25 år av försök att bli av med övervikten) har jag beslutat att jag äter LCHF för att jag MÅR bra av maten, jag har en jämn mättnadskänlsa över dagen, jag är mkt sällan sugen är jag det kommer jag på vad det kan vara som triggat igång det och tar en bit ost istället. jag förstår att det tar tid att bli av med mina överviktskilon, har ju 60 att ta av, och på något konstigt sätt så känns det som att det får ta sin tid, och nån gång så släpper väl kroppen taget om fettet.. =) jag har tagit hål på alla frågor på jobbet, ingen frågar längre för det spelar ingen roll vad de säger, det är mitt sätt att leva och jag bestämmer, de kan sitta där med sina fredagsfikor etc. gubben har varit uppe hela natten för att hans mage la av av allt godis och chips han åt.. och jag bara känner ”guuud så skönt att slippa det där äntligen” då är det värt allt… tack för all inspiration.. vi ses igen.. kram

  4. Pingback: Inspiration | Malin Johansson

  5. Pingback: Kolhydratism? « vid vedspisen

  6. Pingback: Inspiration « pennan2

  7. kul att du också bara ”råkade” bli frälst! Jag och min kille provade också. Bara lite sådär. Tänkte, herregud, vi äter omelett med vispgrädde och bacon till frukost nästan varje dag och feta såser, det här kommer bli motsatt effekt.. Vi trodde väl inte att vi hade gått ner något, tills vi besökte IKEA och provade deras vågar. Herregud! Vi hade gått ner, han en hel del, och jag lite. Hur lätt som helst! Utan att det ens var direkt meningen! Nu har vi köpt våg. Jag går ner ca. 0.5 per vecka och han 1. Men jag väger ”bara” strax under 64 nu och han typ 110 (Men han ska inte väga ett gram över 100 för att vara normalviktig, är 195 cm och oerhört musklig av naturen – bara lite mage kvar nu!).

  8. Anna, Anna! Du är fantastisk, ditt språk är böljande och har en drivkraft som man sällan ser i bloggar. Du lockar och inspirerar alla oss tjockisar som lyckats hitta igen dig.
    Tack från Bubblor

  9. Hej Anna!

    Det märks verkligen att du mår så bra nu och du ger alla så mkt vilja och energi :-D..Häärligt…Grattis till ditt nya liv.

    Har testat Lchf en gång tidigare,men fick då så mkt ”bränningar” i magen,vet inte om det var av äggen…har iaf tänkt att testa igen nu.
    En sak som skulle underlätta när man ska starta vore om det fanns ett förslag på vad man ska handla hem 1a veckan….så att man kan komma igång….det är svårt att veta vad man behöver till frukost, lunch och middag…
    Har du några tips?
    Gör allt för att spara tid då jag studerar på heltid och har 3 barn att hinna ta hand om 😛
    Men nu känner jag att jag måste börja ta hand om mig själv också…väger 105 kilo och är 1.68 lång.

  10. Jag har ätit lchf i 6 veckor. Jag har hittills gått ner cirk 0,5 kg per vecka, (önskar det vore mer.) Jag är 178 cm lång och började på 100,4, nu väger jag 96 kg. Läste att du gick ner 2 kg i veckan, wow! Gör du det fortfarande eller hur mycket går du ner per vecka nu? När du stått stilla ett tag, lägger du då om kosten för att fortsätta gå ner eller du bara fortsätter som vanligt och sen börjar du helt plötsligt gå ner igen?

    • Hej! En viktnedgång på ett halvt kilo i veckan är ju kanonbra! 😀 Jag vgick ner mycket i början, 44 kilo det första året men självklart gör jag inetd te nu, har inget fokus på det heller nu. under den mest aktiva viktresan så stod jag stilla, i bland i långa perioder oavsett vad jag gjorde och ibaldn räckte det att känna efter lite extra hur mycket jag behövde äta.

  11. Jag bestämde mig för att börja med lchfkost i höstas. Kostomläggningen har varit väldigt enkel. Maten har aldrig varit så god som nu! Jag kanske skulle kunna gå ner fortare om jag åt mindre, men jag är nöjd med mina -10 kg på 5 månader. Jag tänker att 5 månader till så…osv. -30 kg är mitt mål – tror jag. Dock kommer det dagar som är mindre roliga och stressiga. Förr belönade jag mig med matfrosseri, numera går jag in och läser en snutt i din blogg, eller lagar till en ny rätt från din kokbok. Du är min glädjeinspiratör!

  12. Du är min idol! Men det tror jag du förstått redan? 😛 Tack för all inspiration du ger, varje gång jag går in och läser din blogg så blir jag mer och mer sporrad varenda gång 😀

  13. Hej Anna!;) Jag har varit överviktig till och från sen tonåren , är 36 år idag, med ett ständigt sötsug och har precis som dig testat alla bantningskurer som finns!
    Jag måste säga GRATTIS till din framgång!! du inspirerar mig mer än någon annan! 😉 Idag börjar mitt nya liv!! inte en bantningskur, utan en omställning som ska göra mig friskare och då ser jag viktnedgången som en bonus!! Tack för att du finns och äntligen har jag hittat min väg!;))
    kram Mary

  14. Hej Anna!

    Jag har skrivit till dig förr och nu är det dags igen. Har äntligen semester och tid att sitta vid datorn. Den 11 dec firade jag ett halvår med LCHF. Fattar inte att det gått så lång tid. Jag slutade bara helt tvärt med kolhydraterna efter att ha tröttnat på mitt eviga sug efter mer och mer. Målet var inte att gå ner i vikt utan snarare att må bättre. Jag vägde visserligen 85 kg till mina 165 cm men trivdes rätt bra med det. Nu väger jag 73 kg utan att ha gjort något 😉 Har ingen våg hemma pga tidigare ätstörningar men har vägt mig den 11:e varje månad (på kvinnohälsan eller på jobbet). Plötsligt blir jag trots allt en smula fixerad vid viktnedgång vilket är lite tråkigt. För tre månader sedan började jag jobba igen efter att ha varit mammaledig ett år. Efter det vet jag inte hur många som kommenterat mig, mitt matintag, min viktnedgång osv. Skrämmande… Nu i december har många arbetsdagar innefattat olika fester eller fikan tillsammans med arbetskamrater. Jag har inga problem med det men människor runt omkring kan inte låta bli att lägga sig i om jag bara äter upp osten från frallan eller tar te istället för glögg, avstår tårta eller pepparkakor… Ja, du vet… Jag är varken sugen på skumtomtar eller vad som för dagen bjuds eller har lust att sabba min kosthållning. De flesta kvinnor säger att jag har bra karaktär eller så börjad de klämma på och visa upp sina egna fettvalkar. Att fikakulturen är djupt rotad i många är klart. Att tacka nej till hembakt är som att svära i kyrkan! Hoho. Ja du, vart vill jag komma med detta? Ingen aning…
    Har inga planer på att det skulle ”vara dags att börja äta bröd igen” (som en av mina kollegor sa häromdagen) utan kommer att fortsätta med LCHF så länge jag själv vill. Slippa migän flera gånger i veckan, äta god mat och bli mätt och framför allt inte ens bli sugen på ischokladen som står i kylskåpet. Rekommenderar dock saffransglassen jag åt till eftermiddagskaffet idag: (ca 2 port) 1,5 dl vispad grädde blandad med en äggula och 0,5 g saffran. In i frysen några timmar.
    Sambon åt istället två tämligen saffranslösa lussekatter till kaffet! Nej, jag har inte övertygat honom ännu…
    Ha en skön och god jul!
    Kramar / Malin

    • Hej! 😀
      Ja, det finns en hel del som uttrycker sina funderingar till mitt kostval också men det är rätt svårt att argumentera emot det för dem. Det är ju så uppenbart att det gjort mig gott, inte bara på utsidan! Varför skulle man vilja byta bort det mot att vara andra människor till lags?! För det handlar ju faktiskt inte längre om vad JAG vill äta utan vad andra vill att jag ska äta, mitt sug efter fel saker är ju borta!
      Saffransglass lätt underbart, kanske något för nyår, tack för tipset! 😀
      Det går ju inte att övertyga någon annan, men jag gissar att han får sin släng av den goda skeden ändå? 😉
      Ha en riktigt GOD jul du med!

  15. snacka om kickstart! Helt galet! Men hur känns det nu när det inte går lika snabbt?
    Jag har ätit enligt LCHF i lite mer än 7mån och dem senaste månader har det gått segt viktmässigt och det e lite tråkigt tycker jag. Har du några tipps??

    • jag har ju gått ner 60 kilo, då fårt man vara bra åpen omman inte ska vara tacksam för vartenda gram i rätt riktining? ;D Jag har inte bråttom med de sista 10, det kommer när det kommer. Om det kommer. 😀 Jag tycker INTE att jag åter tråkig mat, kanske är det lika för dig och du glömmer bort att lyssna på hur mycket just din kropp behöver? Man kan förstås överäta på LCHF också men det är lättare att höra kroppens signaler om man har en känslighet för kolhydrater när man äter så här. Fast man måste ju fortfarande lyssna… ;D

  16. vad skönt att verkligen ha bestämt sig och att du skriver det så tydligt. Du inspirerar mig.

  17. DETTA hade jag inte läst om dig förut , Anna så det var mycket inspirerande.
    Tänk att du tappade 25 kilo på 3 månader !!!
    Önskar det var jag…….

  18. sååå otroligt inspererande!! TACK !!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s